Salllyy

Min farbror ringde innan. Hans namn är Arne. Han ville prata med pappa, men då sa jag att han var iväg. Så frågade kära Arne vart han var, jo - han var hos Nils-Olof och Lillian sa jag.. (Tjejerna vet nog vilka det är, right?) Då började han nästan gråta sa han. Sen började han berätta hur jäkla fantastisk min far är. Arne har sett upp till honom hela sitt liv, och sa till mej att om jag också gör det så kommer jag bli en himla bra männsika! Haha. För det har han gjort och han har blivit en skapligt bra människa, enligt honom. Jag tycker han är hel cool. Honom gillar jag.

Men jag hörde honom få gråten i halsen när jag berättade om Nils-Olof och Lillian. Han har ju lixom lite ansvar för det, sa han.

Sen frågade han hur det var med våra små djur och om vi hade plats för en kissekatt. En dreglande sådan desutom ( ; Han bor i Göteborg (älskade Göteborg!) nu, min farbror alltså. Och han försöker få ett säljarjobb och menar då att han kommer vara borta flera dagar i sträck om vi då skulle kunna ta hand om hans katt.